hur kan man
tappa lusten att andas?
klart man kan .. ibland orkar man helt enkelt inte längre .. ibland önskar jag att jag fick världens andnöd och bara föll till marken.
och inte dog men bara nästan.. då skulle man märka vilka som brydde sig.
är de sjukt att tänka så?
är de stört att undra vilka som verkligen skulle bry sig om jag var med i en olycka eller hamna på sjukhus av nån anledning?
ibland önskar jag att jag dog för en liten stund och kunde titta ner på alla och se hur folk levde efter att jag försvann...
hur de skulle ta de, vilka som brydde sig och vilka som bara ryckte på axlarna över saken.
och kan man gråta hur länge som helst eller tar tårarna slut nån gång? finns de liksom en viss mängd man kan gråta?
shit vilka ilands problem jag har =/
Kommentarer
Postat av: Linnea
Jag känner igen mig i dina tankar mycket väl!
Trackback
